Det handlar om vintage-keyboard. Gamla hederliga, mestadels analoga och mekaniska instrument. Det handlar om Hammondorglar som byggdes mellan 1935 och 1974 och som bildar tonen elektromekaniskt, med hjälp av tonhjul som roterar framför en pickup. Det handlar om tangenter som mekaniskt slår an på strängar och tonstavar.

Soul, Rhythm'n'Blues och Gospel delar ett gemensamt arv som utmärks bl.a. av att Hammondorgeln spelar en framträdande roll i ljudbilden. Inget annat klaviaturinstrument är så självskrivet. I Keyboard Korner står alltid en Hammond, omgiven av andra legendariska instrument som komplement.

Favoriten är den Hammond C3 som jag importerade från Sydafrika. Numera blir det sällan den följer med ut på spelningar. För att inte riskera för mycket skador när bandmedlemmarna börjar bli till åren och mindre benägna till tunga och hälsovådliga lyft så har jag nu en digtal Hammond SK2 som väger ca 180 Kg mindre än C3:an. Med tiden har jag också blivit otrogen mot Hammond och skaffat en Nord C2D som är ytterligare lite lättare. Mer om den nedan.

Övriga klaviaturer i Keyboard Korner är:

• En Roland D70 synth (ovanpå Hammond)
• En Yamaha CS1x synth
• Ett Hohner Clavinet D6
• Ett Korg SP-250 digitalpiano

De här instrumenten har jag oftast kvar i min huvudsakliga hemvist i Det Lilla Huset på Prärien utanför Uppsala. Jag har några olika riggar till spelningar som oftast utgår från en av de digitala orglarna, kompletterad med nåt piano och nån synth beroende på vilka låtar som ingår i programmet. Den lilla Yamaha-synthen blir ofta vald eftersom den är liten, smidig och mångsidig.

Om tonhjulsorglar

Tonerna i en klassisk Hammond bildas alltså genom att ett tandat hjul roterar framför en pickup och påverkar pickupens magnetfält.  96 hjul (men det är bara 91 som används för att för att producera toner i de stora orglarna och ännu färre i de små) är monterade på olika axlar med varierande utväxling i en tongenerator, som drivs av en elmotor.
All denna metall är en av orsakerna till att gamla Hammondorglar väger så mycket.

Om olika orgelmodeller

I princip kan man dela in Hammonds tonhjulsorglar i två grupper:

• Consoles - den mest kända är naturligtvis B3, så till den grad att alla Consoles får heta B3 ibland. Men även resten av B-serien, C-serien och A100-serien är i stort sett samma orgel fast i olika möbler och med delvis olika funktioner. Det finns även ett antal mer okända såsom den stora RT-serien med 32 baspedaler, H-serien och E-serien etc.
• Spinets - de vanligaste ingår i M-serien, L-serien eller T-serien.

Gemensamt för alla dessa är tonhjulsgeneratorn och att man kan justera mixen av olika övertoner med hjälp av en uppsättning skjutreglage, "drawbars".

Den överlägset mest berömda modellen är alltså Hammond B3. Vad många inte vet är att B3:an är identisk till innehållet med C3 och A100. Skillnaden är att B3-modellen står på fyra ben. C3-modellen har en hel möbel medan A100 har samma typ av möbel som C3 men också inbyggda högtalare. B3 och C3 måste ha ett anslutet tonkabinett för att fungera.

Ofta får man betala nära dubbelt så mycket för att få sin orgel med ben istället för med hela sidor.

Min Hammond C3

Alla Hammondorglar är inte tillverkade i den klassiska fabriken på Diversey Street i Chicago där Al Capone en gång lagrade öl under spritförbudstiden. Min C3 licenstillverkades av Boosey & Hawkes i Sydafrika nån gång i maj 1965. Jag köpte den av Dave Hallam från Kapstaden den 14 maj år 2000 och veckan före midsommar kom den fram till Frihamnen i Stockholm. Den är i princip helt i standardutförande med undantag av en liten justering i percussion-kretsen. Jag har också gjort ett nytt bakstycke så att den blir lite mera öppen liksom en B3. Om jag nån gång spelar på baspedalerna kan man se det.

Här hörs orgeln in action på Hijazz i Uppsala 10/3 2012 (min 56-årsdag) med ett Leslie 145 drivet av en Ampeg V4, tillsammans med Blues-Putte & Friends:

Här följer en kort presentation av modellen C3:

• Tillverkningsperiod mellan januari 1955 och 1974
• Två manualer med 61 tangenter (C - C)
• 25 baspedaler (C - C)
• Elektromekaniskt Chorus-vibrato
• 2nd och 3rd harmonic percussion
• Två uppsättningar om 9 drawbars per manual, två drawbars för baspedalerna
• 11 justerbara preset-register per manual (väljs med tangenterna i den första oktaven i varje manual)
• Endast förförstärkare inbyggd i möbeln
• Vikt inkl. pedaler och bänk ca 204 Kg

Klicka här för att höra ett studioinspelat smakprov från den kortlivade gruppen Eastfield Groove Club!

Min digitala Hammond SK2

Min Hammond SK2 är ett väldigt portabelt alternativ till C3:an. De flesta musiker som jag spelar med hade allt mer börjat komma med förslag om att var och en borde bära sin egna prylar efter att ha släpat 200 Kg Hammond uppför trappan från vår replokal. Till sist tvingades jag att förstå piken. En Hammond SK2 väger bara ca 20 Kg inklusive volympedal och kablar och jag bär den lätt över axeln i dess gigbag. Patrik Gudmundsäter på Svenska Hammond hade en som returnerats från en studio som hade insett att de inte behövde en portabel orgel utan kunde köpa en vintage Hammond C3 i stället. Jag fick den till ett väldigt bra pris och volympedal på köpet.
Förutom digitala Hammond-ljud har den inte bara ett par bra akustiska pianon, andra klassiska keyboards som Rhodes, Wurlitzer och Clavinet, utan också massor av andra ljud. Men dem behöver jag inte. Du hittar den officiella produktsidan för Hammond SK2 här.

Här hörs orgeln in action på Blå Wingen utanför Knivsta 17/5 2024 (Norges nationaldag) med en Sagrén-byggd högtalare med 15" JBL-bas och 1" EV-horn drivet av en Carlsbro Cobra Keyboard 90-förstärkare, tillsammans med Badass Blues Band:

Här följer en kort presentation av modellen SK2:

• Tillverkningsperiod från 2013 till 2021.
• Två manualer med 61 tangenter (C - C)
• 13 baspedaler (C - C) - ett Ketron K8 midibord
• 96 individuellt emulerade digitala tonhjul, VASE III generator
• Digitalt chorusvibrato, V1-3 och C1-3 som på vanliga Consoles
• 2nd och 3rd harmonic percussion som på vanliga Consoles
• En uppsättning med 9 drawbars som kan styra övre manualen, nedre manualen och baspedalerna med 16' och 8' drawbar
• Ställbar dist
• Digitalt reverb
• 2 separata digitala effekter för andra program än orgelljuden, t.ex. phase, chorus, auto-pan och wah-wah
• 3-bands eq
• Tio programmerbara preset-tangenter
• 100 fabriksinställda programminnen (ROM), 100 programmerbara (RAM)
• Piporgel med 32 register
• Digital Leslie-simulering med 8 valbara Leslie-typer och justerbara mickinställningar
• Vikt i normalutförande ca 16 Kg

Min digitala Nord C2D

John Lönnmyr, en mycket begåvad klaviaturist i ett antal olika konstellationer i Göteborgstrakten, tyckte att han kunde avstå sin Nord C2D. Jag kollar inte Blocket alltför ofta men den här annonsen såg jag. Några mail och mess senare hade vi gjort upp affären och jag kunde hämta orgeln vid ett konferenshotell i Bålsta från partybandet Janes Bomb, som John normalt spelar med men inte just då.
En sak som gjorde mig intresserad av Nord C2D är att den äldsta Hammonden som Clavia har samplat för sina tonhjulssimuleringar är Pierre Svärds B3, en orgel som jag lyssnat på i timmar och också burit i de långa trapporna upp till Forum i Kvarnsveden i Borlänge, där storheter som The Who och Spencer Davies Group spelade på 60-talet (på en 30 cm hög scen!). Gamla Bettan som Pierre kallar henne, fast det är ju inte en Etta utan en Trea, är en väldigt trevlig orgel med lite mera naturligt growl i ljudet än det jag får från min C3a. C2D är också en ren orgel och optimerad för att kunna hanteras som en Hammond Console.
Du hittar den officiella produktsidan för Nord C2D här.

Här hörs orgeln in action på Widelake Blues & Rock i Järlåsa 18/11 2023 med ett Leslie 760 drivet av en Kustom DE300HD Deep End-förstärkare, tillsammans med Shuffle Sniders:

Här följer en kort presentation av Nord C2D:

• Tillverkningsperiod från 2012 till 2021.
• Två manualer med 61 tangenter (C - C)
• 13 baspedaler (C - C) - ett midibord från Studiologic
• 96 individuellt samplade och emulerade digitala tonhjul
• Digitalt chorusvibrato, V1-3 och C1-3 som på vanliga Consoles
• 2nd och 3rd harmonic percussion som på vanliga Consoles
• Två uppsättningar med 9 drawbars för övre manualen, två uppsättningar med 9 drawbars för nedre manualen och separata 16' och 8' drawbars för pedalerna (samma uppsättning som för klassiska Hammond Consoles)
• Ställbar dist
• Digitalt reverb
• Digital delay
• 3-bands eq
• Tre programmerbara preset-tangenter för övre respektive nedre manual
• 126 programmerbara programplatser (RAM)
• Piporgel med 21 register
• Tre olika högtalarsimuleringar, däribland tre Leslie-simuleringar med 2 valbara Leslie-typer med olika mickinställningar
• Vikt i normalutförande ca 16 Kg

Andra keyboards

Fender Rhodes Mk1 Stage 73

Fenderpianot stod länge mest i min hemstudio för att jag gillar att öva med det speciella anslaget som ett äkta Rhodes-piano har. På senare tid har det flyttat tillsammans med min Alesis QS7 och Korg PolySix till en replokal i Enköping där jag spelar fusion i kvartetten Confusion!

Jag köpte mitt Rhodes 1980. Som så många andra av mina instrument, i synnerhet de som är tunga och svåra att bära, så har det åkt på mycket spö sedan dess. Orginalklädseln i svart vinyl revs sönder på väg upp och ner för smala trappor i nationshusen i Uppsala. Ett tag klädde jag om den med vanlig vinyl, men det höll inte länge. Jag har gjort ett ryck på senare tid och modifierat pianot så det är mer anpassat för turnébruk inklusive toolex-klädsel (vilket kanske är överflödigt så lite som jag spelar ute nuförtiden, i synnerhet med Rhodes).

Följande har jag gjort:

• Byggt om och förstärkt lådan med butterfly-lås, beslag och aluminiumlister så att det fungerar bättre att ställa fler keyboard ovanpå
• Monterat ordentliga metallhandtag och stora hjul
• Klätt om den med extra stark Tolex - samma sort som på Marshall-lådor
• Bytt ut alla hammer tips
• Justerat anslag och hammarvinklar
• Fixat stämningen och bytt ut avspelade tonstavar (ett antal gånger)
• Installerat en ny preamp från Vintage Vibe med det klassiska StereoVibe-soundet från Rhodes Suitcase-modeller

Om du vill renovera Rhodes kontaktar du lämpligen Freddan Adlers i Mölnlycke. Annars kan man hitta en hel del filmer på Youtube och köpa delar på Vintage Vibe eller Electric Keys.

Effektpedaler till Fender Rhodes

• Jag använder en MXR Analog Chorus i StereoVibe-preampens effektloop

Hohner Clavinet D6

Clavinetet köpte jag redan på dansbandstiden. Tidigare hade jag haft ett Hohner Pianet som väl lät hyfsat men egentligen bara passade till Zombies-låten She's not there...och den spelade vi inte. Clavinetet fungerade mycket bättre till alla disco-låter som vi spelade på 70-talet. That's the way I like it, till exempel. Aha, aha.

Följande har jag gjort med Clavinetet:

• Provat att skärma lådan med folie (funkade så där)
• Bytt ut signaljacket från tele till XLR
• Monterat stålhandtag och nya låsbeslag
• Bytt ut alla hammertips
• Bytt ut preamp mot en ny med "Stevie Wonder"-mod från Clavinet.com

Det blir mer och mer Clavinet numera. The ultimate funk machine...

Effektpedaler till Clavinet

• Electro Harmonix Small Stone phaser
• Mooer Funky Monkey autowah

På pedalbordet sitter också en Electro Harmonix Pulsar vibrato box som används som effekt till Korg SP-250-pianots Rhodes och Wurlitzer-ljud. Ger lite liknande sound som med Rhodes StereoVibe. Nästan...

Korg SP-100

Det första fullstora pianot som jag köpte var ett Korg SP-100 som jag hittade på en pantauktion. Jag hade flyt eftersom ingen annan som var där förstod att ett stage-piano kräver en förstärkare för att låta. Några försökte klinka på det och trodde att det var trasigt. Det kom inte mer är ett motbud så jag fick det billigt. Ett hyfsat piano bortsett från två kärvande tangenter.

Lite info om Korg SP-100:

• 88 anslagskänsliga hammer action-tangenter
• 32-rösters polyfoni
• Presets: Piano (stereo-sampling), elpiano, cembalo, vibrafon, kyrkorgel och stråkar
• Effekter: reverb och chorus

Korg SP-250

Det andra Korg-pianot dök upp till ett bra pris på Blocket, men uppe i Luleå. Jag hade funderat på ett nytt, fullstort piano ett tag. Nåt som hade lite bättre ljud än SP-100 och kanske lite mer realistisk anslagskänsla. Jag kollade på Casio, Roland och Yamaha men hittade inget av lämplig modell och till vettigt pris. När det här pianot dök upp så verkade det vara en fullträff. Jag hade testat ett exemplar precis när det kom ut 2005 och alla pianoljud är som jag vill ha dem. Det finns till och med ett Clavinet, men anslaget är lite för tungt för att man ska kunna spela riktiga funkkomp på det. Men de akustiska pianona, ett par Rhodes och en Wurli räcker gott till mig, även om jag saknar rätt vibrato till Wurlin. Ljudet är rätt för ett reed-piano men utan vibrato är det bara halvvägs till en Wurlitzer 200A, klassikern.

Lite info om Korg SP-250:

• 88 anslagskänsliga hammer action-tangenter, med anpassade anslag som blir lättare ju högre upp i man kommer i klaviaturen
• Ställbar anslagskänslighet, tre nivåer
• Graderad damper-pedal, fungerar i halvläge
• 60-rösters polyfoni
• Presets: sex akustiska pianon, sex elpianon, cembalo och två clavinet-varianter, två vibrafoner och en akustisk gitarr, tre orglar typ Hammond, tre kyrkorglar, tre stråkar och tre körstämmor
• Effekter: reverb och chorus
• Inbyggd stereoförstärkare, 2 X 11W

GEWA PP-3

Alla goda ting är tre! Jag hade kollat lite på nyare begagnade Roland, Kawai och Yamaha främst för att jag ville ha nåt nytt. När jag tittade på demofilmer på Youtube upptäckte jag ett nytt piano till bara lite högre pris än det man får ge för de begagnade. Och ett tyskt kvalitetspiano, German Engineered! Den här har alla ljuden inklusive ett bra Wurlitzer 200A med rätt vibrato! Och ett Rhodes med stereo-vibrato som den klassiska Suitcase-modelln av Mk1! Clavinet-ljudet låter som Medium/Treble med A och C pickupinställningen vald. Lite Phaser på det så är man hemma. Anslaget är tillräckligt mjukt för att det ska fungera att lira funk. Dessutom går det att justera.
Den bästa klassiska flygeln är 1GB samplingar av en Steinwey D274 från Hamburg men den är lite för orkestral för mig. Då hörs mina begränsningar som pianist alltför tydligt. Jag föredrar den av de fyra akustiska pianona som har mjukast ton och tonar ned de högsta topparna med eq-inställningarna.
Det finns massor av inställningar som man kommer åt via den särskilda appen som man kopplar upp via bluetooth:

Lite info om GEWA PP-3:

• 88 anslagskänsliga hammer action-tangenter
• 256-rösters polyfoni
• Ställbar anslagskänslighet
• Graderad damper-pedal, fungerar i halvläge
• Möjlighet att finjustera en mängd parametrar med "Virtual Piano Technician" i appen, via bluetooth
• Fyra programmerbara Presets med följande ljud att välja bland: fyra akustiska pianon, cembalo, fyra elpianon (Rhodes, 2st DX7-liknande synthvarianter med mycket bell-ton, Wurlitzer), clavinet, stråkar, kör, synth-stråkar, synth pad, 3 orglar, vibrafon, akustisk gitarr och dragspel
  Dessutom finns det fyra kombinationsprogram
  Jag har valt en mellow flygel, Rhodes med pan tremolo, Wurlitzer med tremolo och Clavinet med phaser
• Effekter: reverb (6st), chorus, tremolo (Wurli-typ), Pan tremolo (Rhodes-typ), Phaser och Leslie-effekt
• Equilizer: flat och två diskant, två softa profiler
• Inbyggd stereoförstärkare, 2 X 20W

Alesis QS7

Jag köpte QS7an på en Tradera-auktion. Säljaren hade emigrerat till Hong Kong och gjorde sig av med sina synthar med hjälp av sin far. Han hade använt dem till att göra egna instrumentala låtar så det fanns en del house-insprirerade mixar sparade i QS7an. Just dem har jag nog inte nån större användning av. Det är inte helt enkelt att programmera den här typen av synthar som bygger på samplingar så än så länge har jag mest jobbat med mindre modifieringar av befintliga patchar och så långt är QS7an den av mina synthar som generellt har de bästa sounden. Nån dag ska jag väl ta mig tid att leta mig ner i alla menyer...

Numera använder jag QS7 till att lira pads i fusion-gruppen.

Lite info om Alesis QS7:

• 16 MB 48Khz linjära samplingar
• 76 anslagskänsliga tangenter med after-touch
• 16 delar multi-timbral
• 512 presets och 128 programmerbara minnen, 400 förprogrammerade mixar och 100 programmerbara mixar
• 4 inbyggda effektenheter motsvarande Alesis Quadraverb 2
• Pitch och modulation kontrolleras med hjul

Yamaha CS1x

Yamaha-synthen är ett lite smidigare alternativ till QS7an. Eftersom den är så liten och lätt är den enklast att ha med på topp när man har tre olika klaviatur i samma stapel. Den är också lagom vinklad så att man kan se displayen då. Jag köpte den från en pantbank i Malmö. Den är en digital 90-talssynth som är speciell såtillvida att den har en uppsättning rattar som kan användas för analog kontroll till exempel av filterparametrar. Det gör att man kan jobba mera aktivt med filtren i realtid när man spelar. Det enda jag saknar är after-touch i tangentbordet vilket gör att jag måste jobba mera med modulationshjulet i stället.

Lite mer detaljer om CS1x:

• XG format-oscillator, wave table och sample-baserad syntes
• 61 anslagskänslga tangenter
• 32-rösters polyfoni
• 128 presets och 128 programmerbara minnen
• Pitch och modulation kontrolleras med hjul

Roland D70

En Blocket-annons om en Roland D70 visade sig komma från en säljare fyra kvarter från mig. Jag var främst intresserad eftersom den Roland JV30 som trumpetaren Kjelle har är förinstallerad med två bra körprogram.

Det visade sig att D70 inte har just dem men i alla fall ett eget som funkar. I övrigt är den här inte bäst på nåt men för jobb där man behöver stråke/kör, lite brass och kan köra solona i brasspatchen så är den enklare att jobba med än de båda andra. Sen har den joystick som är lite snabbare för pitchbends än hjul. Förra ägaren hade tydligen spelat religiös musik så det fanns ett par patchar med namn som "Törnekrona". Jag, som inte har spelat i såna sammanhang sen jag satt med en Hammond L100 i ett frälsningstält på 70-talet (don't ask!), har dock inte så mycket användning av dem.

Lite info om Roland D70:

• 4 oscillatorer, ROMpler och DLM (Differential Loop Modulation) syntes.
• 76 anslagskänsliga tangenter
• 30-rösters polyfoni
• 10 användarbanker, 128 editerbara patches och 64 programmerbara performances
• Pitch och modulation kontrolleras med fjädercentrerad joystick

Korg Polysix

En trotjänare som länge fick ligga i malpåse för att den betedde sig lite underligt är min gamla slitna Korg Polysix.

Den kom 1981 i stället för en liten Korg MS20, som var monofonisk. MS20 har, tydligen, blivit kult den senaste tiden. Jag har lite svårt att förstå det eftersom Polysix kan allt som MS20 kan och massor mera därtill.
Den som inspirerade mig till att köpa Polysix var den begåvade Uppsala-kompositören och klaviaturisten Per Andreasson. Han hade spelat in en promotion-LP för Korg, "Mr Gizmo", där han bland annat använde Polysix.
Speciellt föll jag för att man kan synka alla sex oscillatorerna i mono för att få ett sololjud som är fetare än vad man kan få ut av en Mini Moog. Man kan också lätt låsa oscillatorerna i fasta intervall och spela solon med feta kvinter och oktaver. Polysix kom som ett billigare alternativ till Sequential Circuits Prophet 5, som var värstingsynten på den tiden. Men Korgen var inte bara en tredjedel så dyr, den höll stämningen bättre också.

Jag har fixat min Polysix nu genom ett batteribyte och rengöring av kretskorten där det gamla batteriet hade läckt. Nu ska den väl funka i ett par decennier igen. Den får huvudsakligen tjäna som soloinstrument i fusion-gruppen numera. Där kan jag fuska med arpeggio-funktionen så att jag kan spela snabbare än gitarristen...

Lite info om Korg Polysix:

• 61 tangenter
• 6 rösters polyfoni
• 1 VCO med 1 sub-oscillator per röst
• Analog subtractive-syntes
• 32 programmerbara patchar
• Pitch och modulation kontrolleras med hjul

Om Lesliekabinett

Den andra komponenten i det klassiska Hammond-soundet är Leslie-kabinettet. Det fungerar i princip så att diskanten projiceras från en Hf-driver genom ett roterande horn och basen från en 15"-högtalare genom en roterande träbaffel för att ge en dopplereffekt till tonen.

Äldre Leslien har bara en snabb hastighet (Tremolo) och ett stoppläge medan nyare också har en långsam hastighet (Chorale). Även Leslien med två hastigheter kan utrustas med stoppläge.

Mitt Leslie 145

Mitt första Leslie köpte jag den 19 oktober 1976. Den orgel som jag spelade på just då, en Crumar Organizer, var långt ifrån en Hammond. Men Lesliet lyfte i alla fall ljudet enormt. Tidigare hade jag haft ett Elkatone-kabinett med en topp-rotor och två nedåtriktade 12"-högtalare. Vi behöver inte gå in på hur det lät...
Skamligt nog var Lesliet i fint skick när jag köpte det. Alla märken och repor kom under dansbandsåren som följde.

Följande modifieringar har jag gjort genom åren:

• Monterat handtag och löstagbara hjul från en Fender Dual Showman-låda
• Bytt ut originaldiskanthornet (Jensen V21) mot ett 100W diskanthorn från RCF
• Bytt ut originalbashögtalaren (Jensen) mot en JBL D130F 15"
• Bytt ut JBL-elementet mot en Electrovoice 1815 15" för bättre basrespons
• Tagit bort originalförstärkaren
• Installerat ett nytt relä för hastighetsväxlingen
• Bytt ut RCF-hornet mot ett Dayton Audio D1075T 75W horn
• Bytt ut delningsfiltret mot ett på 8 ohm 350W

Lesliet mickas normalt upp med två Shure SM57-mikrofoner i 90 grader vinkel på diskanthornet, en Sennheiser MD421 på bashögtalaren. Jag körde länge med 180 grader på diskanten men det blir lite onaturlig panorering i stereobilden då. 90 grader ger en mer naturlig dopplereffekt ungefär som när man står och lyssnar framför kabinettet, fast det är lite längre mellan mickarna än mellan normala öron (på samma person).

Ett Leslie är helt nödvändigt för det klassiska Hammond-soundet. Två Leslien...

Titta bakom de flesta av de stora organisterna så hittar du två Leslien eller fler. En favoritkombination är 122 (som är något högre än min 145:a och har en balanserad förstärkare) och 31H Tallboy, som är ännu högre och har mera bas.

Mitt Leslie 760

Jag hade länge letat efter ett andra Leslie som skulle bli mitt huvudsakliga gig-Leslie och samtidigt fungera i par med 145:an vid inspelningar och på större utejobb. Det finns inte så många i omlopp längre och de flesta är obscent dyra.

Den vanligaste modellen som man hittar i Sverige är 760, licenstillverkade i Danmark av Bröderna Jörgensen. Kabinettdesignen är deras egen och ljudegenskaperna är sämre än för motsvarande "klassiska" kabinett. Men man kan köpa dem för mänskliga pengar. Jag hittade mitt exemplar på Jam i Stockholm. Naturligtvis ville Jerker ha alldeles för mycket betalt, men till slut for han på en Finlandskryss...
De yngre medarbetarna kunde övertalas att släppa det för ett mera rimligt pris, i synnerhet som de inte hade någon högtalarkabel med XLR-kontakt (!) så att vi kunde testa om högtalarelementen fungerade.

När jag demonterat allt, plockat bort ölkapsylen som skramlat i topprotorn och skruvat ihop allt igen så fick jag ihop ett hyfsat fungerande Leslie...

Följande har jag gjort:

• Demonterat orginalförstärkaren
• Monterat ett nytt relä för hastighetsväxling
• Satt in ett nytt delningsfilter
• Monterat nya infällda handtag av Marshall-typ
• Monterat stora, låsbara hjul med genomgående bultar
• Satt dit nytt tyg över alla öppningar
• Monterat aluminiumlister runt alla öppningar
• Bättrat på all färg
• Bytt ut originalhögtalaren (Jensen) mot en 15" ElectroVoice 1815.
• Originaldiskanthornet var redan utbytt till ett 100W/1"-horn från Fane. Det har jag bytt ut mot samma Dayton Audio D1075T 75W horn som i min 145a.

Mitt andra Leslie 760

Jag hade egentligen letat efter ett Leslie 770 som skulle kunna bli nytt gig-Leslie. 770 är egentligen samma som ett 760 men i samma typ av träkabinett som 147 eller 122, d.v.s. storleken större än min 145a. Lite snyggare och aningens bättre ljud än i 760-kabinettet. Jag hade korn på ett men det kom aldrig ut på försäljning. Så plötsligt kom det upp ett 760 i orginalskick inte långt från Uppsala, i Hägersten.

Den här hade fortfarande ett fungerande slutsteg monterat. Det är bi-ampat på totalt 90W och det lät bra på demo-filmen i annonsen. Det var kopplat till en Hammond BC, en gigantisk best på närmare 300Kg. BC-modellen var den första som hade chorus-effekt. Men lösningen var att man hade två identiska tongeneratorer som gick lite ur fas. Och då blev det en modell som är omänskligt tung och dubbelt så djup som en B3.
Orgel och Leslie stod i en studio i Hägersten. Ibland brukade de släpa ut åbäkena i entrérummet för informella konserter för nåt dussin inbjudna gäster. Också ett alternativ till att gå på gym...
Lesliet hade en egen speciell historia. Ursprungligen ägdes det av en polsk proffsmusiker som hade haft en lite skakig karriär i Sverige. Tragiskt nog omkom han i en lägenhetsbrand sannolikt efter att ha rökt i sängen. En bekant till Hägerstensorganistens far arbetade med att sanera efter branden. De skulle ta hand om allt lösöre som fortfarande var användbart och skicka det till eventuella arvingar men det fanns inga uppgifter om några. När man hittade Lesliet i ett förråd så kom saneraren på att han hört om en bekant organist och så hamnade Lesliet i Hägersten.

Det här Lesliet ska jag köra direkt kopplat på min Nord C2D, utan mellanförstärkare. Nordens förra ägare har monterat en speciell MAFY-kontakt på orgeln och jag fick med en sån kabel med Lesliet. På så sätt har jag en mer eller mindre traditionell rigg som är hyfsat lätt att transportera. Till att börja med har jag satt in samma Dayton Audio D1075T 75W-horn som i de andra Lesliena. Fördelen med det är att det inte går så högt upp i frekvenserna. Det går bara strax över 6000Hz som också är så högt som orglarna går.

Mina förstärkare

Orgelförstärkare

Redan från början har jag förstärkt mitt Leslie med olika bas- och gitarrförstärkare, i tur och ordning:

• Fender Twin Reverb
• Fender Bassman (original första generationen Tweed-modell ca 1965)
• Hagström BT100
• Ampeg V4
• Peavey VTM 60
• Kustom DE300HD Deep End Series

En av de bästa lösningarna för min C3 och 145 hittills är Ampeg V4 som är tillräckligt stark för alla spelningar där Lesliet inte är uppmickat men som ändå har samma rörklang som originalförstärkaren. Slutrören (7027A) är av samma typ som i Leslie's egna förstärkare (6550). Dessutom är Ampeg's tonkontroller bland det bästa som finns i vanliga förstärkare. Nackdelen är att den börjar dista lite väl tidigt när man trampar pedalen i botten, vilket kan höras på demo-filmerna ovan.

Till SK2 och Nord C2D där det finns bra distenheter i orgeln behöver inte förstärkaren ge dist för att ljudet ska bli lagom varmt. Särskilt Norden har en bra, naturlig growl som är modellerad från Pierre Svärds B3/122. I stället är det en fördel om det går att spela starkt och rent. Kustom-förstärkaren ger 350W i 4 ohm, vilket ger närmare 200W i 8 ohm som för mina Leslien. Den räcker mer än väl till och driver både 145 och 760-Lesliet utan problem. Det sitter ett 12AX7-rör i försteget som ger en del värme om man drar på gain.

Keyboard-stärkare i studio

I Power Plays replokal, Det Lilla Huset på Prärien, har jag riggat allt för hårddiskinspelning på 16-kanaler via en PreSonus StudioLive 16.0.2 mixer. Orgelns tre mickar och övriga keyboards mixas till en stereokanal via en Behringer Eurorack MX1604A-mixer.

De fyra övriga keyboarden; piano, clavinet och två synthar, mixas i en Soundcraft Spirit Power Station 600 som driver två stycken Hagström L115S, bestyckade med Altec 15" och JBL 075-horn.

Keyboard-stärkare på gig

Jag har några olika riggar som använder för gig:

• Om jag kör orgeln med Leslie och vill ha ett piano med också kan jag använda min Fender Frontman 212R combo.

• Om jag behöver använda max tre keys kan jag använda min Carlsbro Cobra 90W tre-kanals topp. Keyboard-Cobran har en högohmig kanal som är speciellt anpassad till Fender Rhodes men numera använder jag annat till mitt Rhodes. Jag kan använda Cobran både för andra keys tillsammans med orgel i Leslie eller som enda förstärkare på mindre gig med en orgel och eventuellt ett piano.

  Till Keyboard-Cobran använder jag främst en Sagrén-byggd högtalare (till höger på bilden) bestyckad med en 15" JBL 2220A och ett 1" ElectroVoice 1823-horn.

Om jag vill köra i stereo använder jag en Peavey XR648 PA-förstärkare och lägger till en kopia på Sagrénlådan som jag har byggt själv (till vänster på bilden), bestyckad med samma 15"-element, JBL 2220A, och ett 1" Renkus Heinz SSD 1801 horn.

• Där scenutrymmet inte räcker för större riggar och där det inte krävs så mycket volym tar jag en Behringer KXD15 eller en Behringer Ultratone K900FX keyboard-combo. De funkar på nästan alla scener där jag lirar numera.

  

• När jag spelar fusion med Fender Rhodes och två synthar använder jag en Behringer Xenyx 802-mixer i två Behringer B115 aktiva högtalare.

Keyboards som avgått med pension efter hård tjänst

Min mycket modifierade L100

Min L100 har levt ett hårt liv. Sannolikt är den byggd nån gång i mitten av 60-talet, möjligen på licens av Bröderna Jörgensen i Danmark. Nån gång under dess ungdom har någon tagit bort de inbyggda högtalarna och flyttat resten av orgelns innanmäte till en avkapad möbel. Från början fanns det ett vingligt metallstativ som orgeln stod på. Jag har sett en annan orgel som behandlats på samma sätt så någon marodör har uppenbarligen satt detta i system.
En senare, perverterad ägare har dessutom målat kanterna med guldmetallic-färg och skrivit "Var Glad" med samma färg på insidan av locket (som lyckligtvis går att ta av). Länge hade jag den kvar som portabelt alternativ till min C3, men när jag skaffat de digitala orglarna och jag börjat gå vilse i mina moddningar så kunde jag inte hålla den vid liv längre.

Här följer en kort presentation av modellen L100:

• Tillverkningsperiod mellan 1962 till 1972.
• Två manualer med 44 tangenter (F - C)
• 13 baspedaler (C - C)
• Elektroniskt vibrato
• Fjäderreverb
• 2nd och 3rd harmonic percussion
• En uppsättning med 9 drawbars för övre manualen, 7 drawbars för nedre och en för baspedalerna
• Tre fasta preset-register för övre manualen, en för nedre (väljs med vippbrytare)
• Inbyggd rörförstärkare på ca 20W
• 2 st 12"-högtalare (saknas i min orgel)
• Vikt i normalutförande ca 97.5 Kg

Klicka här för att höra ett smakprov från en inspelning med Power Play i Radio Uppland!

Orgeln var svårt märkt av hårt turnerande när jag köpte den 24 september 1986. Tre toner var helt tysta, en vippbrytare avbruten, en drawbar ur funktion etc. Dessutom var den ful som stryk. Jag fick den till ett bra pris mot löfte att aldrig lämna in den på service utan fixa alla felen själv.

Jag började med att avlägsna alla spår av guldmetallic från möbeln (utom "Var Glad" under locket som jag sparade för att bevisa hur lågt man kunde sjunka under de psykedeliska åren). Sen lokaliserade jag de tre lösa kablarna till de tysta tonerna och lödde fast dem. Därefter har jag till idag bl.a. genomfört följande modifieringar:

• Byggt en ny underdel till möbeln där baspedalerna, volympedalen, slutförstärkaren och reverbfjädrarna är installerade. De båda delarna kopplas ihop med en multikabel och är låsta med sidolås.
• Modifierat preset-registeringarna för övre manualen från orginalversionerna av Clarinet och Trumpet till mer användbara blues-registeringar.
• Monterat en enkel vippbrytare för växling av Leslie-hastighet.
• Modifierat volymkontrollen så den fungerar med en standard 12V billampa.
• Steg för steg installerat Kon Zissis alla olika pre-amp-modifieringar ända tills pre-ampen gav upp och slutade fungera. Det var dödsstöten för den gamla trotjänaren.
• Installerat full foldback i övre manualen.

Om foldback

I princip är det så att varje tonregister som regleras av en drawbar högre än 16', 5 1/3', 8' och 4' register upphör att höras någonstans i klaviaturen. Om man väljer den högsta vita drawbaren (motsvarande 1' register) så har den redan nått upp till den högsta tonen (nummer 91) som orgeln kan skapa när man spelar i den näst högsta oktaven i klaviaturen. Högre än så är 1'-registret tyst.

För att inte registren skall låta allt mer tunt ju högre upp man spelar så har alla orglar av Console-typ vad som kallas "foldback" i manualerna. Det innebär att varje register "börjar om" en oktav lägre när det passerar ton nummer 91 första gången. På så sätt finns alla register med hela vägen upp.

Spinet-modellerna har inte foldback. Man ville spara lite på kostnaderna.

Skillnaden i bett i diskanten mellan t.ex. en L100 och en B3 beror till allra största delen på att en B3 har foldback, en L100 inte.

Att installera foldback i en L eller M-orgel är inte lika svårt som att sända en astronaut till månen (som en legendarisk svensk Hammond-tekniker har påstått). Det är tidsödande och tålamodskrävande men fullt möjligt för varje lödkunnig person.

Alternativ Hammond - WLM

Den 27 januari 1977 köpte jag den första orgel som tillnärmelsevis lät som jag ville. Det var en WLM Hit 2, en "Hammond-kopia" tillverkad i Finland. Den var utmärkt att resa med under dansbandsåren eftersom den är förhållandevis lätt och packas i sin egen underdel.
WLM Hit 2 är uppbyggd kring elektroniska sinus-generatorer och är lite "snällare" i tonen än en riktig Hammond. Med Leslie och en rörförstärkare med lagom dist står den sig gott i konkurrensen med modernare digitala orglar. Min orgel började bete sig konstigt för att kondensatorerna började driva i sina värden. Det finns väldigt mycket kondingar i orgeln så till slut fick den gå till elektronikåtervinningen.

Kort presentation av WLM Hit 2:

• Tillverkningsperiod mellan 1972 till 1984.
• Två manualer med 49 tangenter (C - C)
• 13 baspedaler (C - C)
• Elektroniskt vibrato (utan chorus)
• Fjäderreverb
• 9 percussion-stämmor kontrollerade med drawbars
• En uppsättning med 9 drawbars för övre manualen, 6 drawbars för nedre och en för baspedalerna
• 7 fasta preset-register för övre manualen (väljs med touch-kontroller)
• Vikt ca 60 Kg

Senare modeller kom med foldback - min har tyvärr inte det.

Här kommer ett lite kaotiskt solo från Born To Be Wild spelat på WLM Hit 2 med Leslie 145 drivet av Ampeg V4, tillsammans med Power Play en lördagskväll på Kalmar Nation i Uppsala 1986: