Andra decenniet i millenniet...
|
|
|
|
|
|
Sedan Puttes ankomst i bandet hade fokus allt mer riktats mot Chicago-blues. En gång i halvåret spelade vi på Hijazz under rubriken att det skulle kännas precis som en kväll på Blue Chicago på North Wells Street i Chicago. |
|
Här kommer några smakprov så du kan bedöma hur pass bra vi lyckades med det:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Med tiden hade det blivit allt svårare för Putte att engagera sig i bandet. Sedan ett antal år bodde han i Enköping och hade alltså längre resväg till våra onsdagsrep än nån annan i bandet. När han sedan började jobba som utbildare med både långa resor och många övernattningar allt från Skåne upp till Norrland blev det allt mer sällan som han lyckades komma till repen. Men hur hårt bokad han än var lyckades han alltid komma på spelningarna...
|
|
|
Puttes frånvaro gjorde att allt nytt material hamnade på Anna, förutom nån enstaka standardblues som Putte kunde köra utan instudering. I längden blev det för frustrerande för Anna att ta ansvar för all sång på repen och dessutom riskera att behöva ta hand om all sång på en spelning om Putte skulle fastna nånstans på väg hem från en kurs. Hösten 2014 meddelade Anna att hon ville sluta och samtidigt konstaterade vi faktum med Putte att han inte längre kunde vara med på en vettig nivå. Så slutade en epok som varat sedan tidigt 90-tal... |
|
 |
|
|
Nu skulle vi alltså hitta minst en frontfigur, men helst två. Att ha en manlig och en kvinnlig sångare hade funkat bra i många år så det var den första tanken. Samtidigt fanns det tankar om att försöka vända tillbaks lite till där bandet en gång började. Mera funk och soul. Mindre blues. Mera låtar där det finns möjlighet till roligare blåsarr... Efter lite detektivarbete hade vi några tänkbara personer att testa. Först ut var två kandidater till den kvinnliga sångplatsen. Både skulle provsjunga samma kväll...
|
|
|
De som kom för att provsjunga var:
Efter att båda hade provsjungit och gått stod bandet kvar i replokalen och konstaterade att alla ville fortsätta med båda tjejerna. Det fanns ingen orsak att prova några andra. Från och med nu skulle Power Play ha två kvinnliga frontfigurer. |
|
|
Den nya versionen av Power Play debuterade på Katalins stora scen vid Kulturnatten 2015. Uffe var ute på resa så Roines son Jon fick vikariera på trummor. Dessutom hoppade andra sonen Martin in och förstärkte på percussion.
|
|
|
Efter att vi lämnat över scenen till Soul Pack fick vi samstämmig feedback att bandet hade blivit mycket roligare att se på scenen i den här upplagan. Med våra nya leadsångare kunde bandet stå kvar och se svårmodiga ut utan att lägga sordin på stämningen, men kanske på trumpeten i stället... |
|
Medley:
|
|
En till hemmascen går i graven...Våren 2016 var det dags för att lägga ned ännu en scen där vi haft ett antal spelningar, oftast med fulla hus. Musikverksamheten vid Hijazz skulle flyttas från huset vid stationen för att ge plats för mera restaurantverksamhet.
|
|
|
Med ett nödrop kunde vi få plats på den lilla scenen om vi inte var alltför vidlyftiga i koreografin. Om vi trängde ihop oss maximalt och inte hade den största Hammonden med oss kunde vi till och med få plats med Martin på percussion. |
|
|
|
Men nu skulle Celal flytta musiken till en mindre lokal i andra ändan av stan och med en hälften så stor scen. Så var det med det. Tills han hittar en större lokal. |
|
Här en videomix både från Hijazz och Katalin under 2016: |
|
Another one bites the dust...På senvintern tidigt 2017 fick vi veta att Tommy Pettersson, bandets andra trummis och veteranen från Boogie, Svenne och Lottas parkturnéer och inte minst Masters of Rock, för alltid har gått bort. |
|
|
Soul Party på KatalinMen till hösten var det dags igen för ett Soul Party på Katalin tillsammans med Soul Pack. Tillsammans lyckades båda banden fylla lokalen bättre än många mycket mer kända artister. Alltid en fördel att spela på hemmaplan... |
|
Och nu var det också dags för bandet att växa igen. Kjelle var numera en mycket glad pensionär och ägnade mycket av sin nya, fria tid till att resa till släkt och vänner över hela världen. För att inte lämna bandet utan trumpet i hans frånvaro värvades Tage Rolander till blåssektionen. Veteranen Tage hade spelat med Roine i Sjuklöver och Uffe i Souled Out så det var en återförening av gamla spelkamrater när Tage anslöt i gänget. |
|
|
Nu fick vi också en chans att komma in på en ny Uppsala-scen: Kulturoasen. Lite på nåder, för Kent Wennman som driver stället tyckte att det var lite för mycket wailande i bandet för hans smak. |
|
Och när vi ändå hade vuxit ur de små scenerna på de flesta spelställena... Med oftast två trumpeter och två saxar i en massiv rad längst fram på scenen kunde vi lika gärna gå all in och få med Tages gamla parhäst Lelle Lind på trombon. Lelle är det självklara första valet om man ska ha en trombonist som kan klara av allt som står på papperet (eller iPaden) och mer därtill. En klippa i två storband som leder ett tredje. Inhoppare i akademiska kapellet eller som omväxling lite stökigare musik hos oss...you name it. |
|
|
Och så blev det Kulturnatt 2018 och fullt på scenen!
Men Tina var ute och reste så hennes plats fick Leena Zeitler hoppa in på.
|
|
|
Sen tog 10-talet slut med ett Soul Party på Katalin 2019
...och Camilla fyllde 50 och därmed är Tina den enda ungdomen i bandet!
Dags för The Roaring 20ies! |
|
